Uställningarnas vara eller icke vara

Jag tänker ofta på utställningarnas vara eller icke vara. Å ena sidan känns det onaturligt att ställa ut något så naturligt och okonstlat som en katt, speciellt en Skogkatt. Å andra sidan främjar det katternas hälsa och höjer katternas status i samhället vilket motverkar att man ser katter som en slags andraklassens husdjur som man bara kan lämna åt sitt öde när sommaren är slut. Dessutom verkar katterna tycka att det är helt OK. Maud är alltid mycket trevligare efter att hon har varit på utställning, hon är keligare och mer uppmärksam i flera veckor efteråt. Sean Connery är helt oberörd, lika lekfull och kelig som vanligt.

De som ställer ut sina katter tar verkligen hand om dem extra noga för att de ska gå bra i tävlingarna. De får bra mat, deras hälsa sköts bättre, de får inte springa lösa och riskera att bli överkörda och de hålls i trim både fysiskt och psykiskt. Reglerna kring utställningarna är anpassade för kattens bästa, bara friska välskötta katter får vara med. Varje katt veterinärbesiktigas innan de släpps in. Ändå kan jag inte hjälpa att något inom mig säger att detta inte är naturligt och jag är extra noga med att vara uppmärksam på hur katterna reagerar på de olika momenten; tvätten, kloklippningen och trimningen innan, besiktningen, buren och domarens hanterande under uställningen. Innan varje utställning tänker jag att detta är nog sista gången. När jag väl är där börjar jag redan planera för nästa gång. Ja, det är väl dags att kolla upp nästa tillfälle.


Tant Strul är borta

På söndagen efter utställningen fick jag ett sms av Tina. Tant Strul hade inte klarat natten. Hon var knappt vid liv på morgonen och strax efter lunch var hon borta. Vad sorgligt. Jag som hade fattat ett sånt tycke för henne. Jag hade fått ha henne innanför tröjan på vägen hem för att ge värme och trygghet åt henne. Med henne så nära hjärtat var det omöjligt att inte tycka alldeles särskilt mycket om henne. Hon var så fin. Stackars Tina och Solrunn. Allt jobb och alla pengar som Tina har lagt ner på  Solrunn och hennes kattungar. Nu är de bara två kvar. Men de verkar å andra sidan klara sig alldeles utmärkt. Stora och fina är de och de växer så det knakar.

Vila i frid Tant Strul och hälsa till alla våra andra vänner i katthimlen; Speciellt till Blackie, Missan, Ugglan, Josh, Mjorran och Timothy Dalton.


Utställning på Birka

Efter att ha spenderat natten på Albano med lilla Solrunn for jag hem i all hast för att packa med mig alla katter och tillbehör och åka på utställning. Jag skulle ha fixat till katterna en sista gång kvällen innan, men det kändes viktigare att vara med Tina och Solrunn så katterna fick åka med som de var. De hade ju i alla fall badats noggrant dagarna innan. Karolina som är den nya ägaren till SE*Dear John's Roger Moore väntade på mig när jag kom fram. Det var tur, med fyra katter och massor av saker, när snön låg i stora drivor och parkeringen var långt ifrån utställningshallen så vet jag inte hur jag hade klarat det annars. Min underbara syster Nina kom strax efteråt och gjorde livet ännu enklare för mig. Vid det laget började jag se i kors. Folk frågade mig saker och jag svarade goddag yxskaft på alla frågor. Jag fick anstränga mig för att åtminstone verka normal. Är det så här det känns att vara full? tänkte jag.

Det var ett himla sjå att försöka få klart alla burar, fixa alla katter och hålla koll på var varje katt skulle vara och vid vilka tider. Nina och Karolina var änglar. Likaså Sara som var där med en av sina katter och ändå tog sig tid att piffa min busiga kattfamilj på fem (efter att Roger "Morris" Moore hade kommit till) .

Vi sprang som tättingar fram och tillbaka. Maud var först ut och var inte sitt vackraste jag. Hennes vinterpäls lyste fortfarande med sin frånvaro och hon hade sluppit undan badet men hade i gengäld fått ett par omgångar med torrschampo. Men en titel var på spel och hon gick mot två andra katter som var rejält pimpade. Maud satt vackert i sin utställningsbur och såg ut som "Duchesse" från Aristocats, högrest, stolt och med den yviga svansen svept som en boa runt sig. Domaren kallade henne Lady-like och tyckte att hon var tung som bly trots sin smäckra kropp. De andra vackra katterna blev till min stora förvåning brädade av Maud som tog hem titeln och nu är Champion. Sedan vann hon även BIVen, snacka om förvåning.

För kattungarna gick det till en början inte lika bra. De hade alla förändrats i färger och mönster så de ansågs helt plötsligt felregistrerade. Det gjorde att de petades ner trots att de i övrigt ansågs vara väldigt bra i storlek och typ. Men för Roger Moore gick det väldigt bra, han vann över den hane som vann på Järvas utställning månaden innan och som då gick till nominering. Till slut gick de  alla fyra som kull. De såg så pampiga och majestätiska ut där de gick mot de andra kattungarna. De utnämndes till bästa kull.

Senare kom en av assistenterna förbi med en nomineringsmedalj. Jag hade missat att Maud skulle nomineras, och medan jag var med kattungarna missade hon nomineringen. Men vad gör det, det var en lyckad dag. Åh huh så trött jag var när jag åkte hem.

Jag checkade med Tina att hennes småttingar mådde bra.  Tant-strul hade fått stödmatning och hade piggat på sig så pass att hon kunde suga själv hos mamma Solrunn. Sedan somnade jag som en stock strax efter sju på kvällen.


Kattilaforsens rockbrudar

Så kom de äntligen. Tina hade väntat så länge på att hennes älskade Solrunn skulle få sina små kattungar. I fredags började Solrunn föda två vackra flickor, en creme-färgad (som ska heta Lolita Pop), en blåsköldpaddsfärgad (som ska heta Ebba Grön) och en liten unge som tyvärr aldrig tog sig. Solrunn väntade uppenbart fler ungar , små fjärilsliknande sparkar kändes i den trinda magen.  Men tiden gick och inga ungar visade sig. Jag kom över sent på kvällen och efter en kort stund for vi till Albanos djursjukhus, då hade Solrunn inte haft fler krystvärkar på många timmar. Vi testade allt men till slut fanns bara ett val kvar, ett kejsarsnitt. Solrunn snittades och en underbar liten creme-tjej tittade ut. Den andra parveln, också en blåsköldpaddsflicka, klarade sig dessvärre inte. Efter allt strul blev det självklart att den sista creme-flickan skulle heta Tant Strul. Efter en lång och intensiv natt for vi hem till Tina igen och jag fick äran att ha Tant Strul innanför tröjan (eftersom hon var lite för blöt fortfarande för att få ligga i buren med mamma på vägen hem). Jag lämnade Tina, Solrunn och småflickorna strax efter 6 på morgonen, jag skulle ju vara på utställning med mina katter klockan 06:30 i Sollentuna!

Läs och se mer på www.kattilaforsens.se


Utställning på Järva

13 november var kattungarna på utställning med mamma Maud och mormor Qita. Det gick bra. Moore var hur cool som helst och lade sig och vilade på domarbordet. Både Brosnan och Craig gick hem hos domaren som tyckte att de var "panelämnen"  båda två. Efter mycket dividerande fram och tillbaka vann Brosnan över brorsan sin och blev nominerad till panel. Där förlorade han mot ett annat panelämne, en liten söt Birma så klart. Mamma Maud tog sitt certifikat och mormor Qita gick upp till panel och fick medalj. Brosnan var väldigt intresserad av sin snälla mormor, hon är ju väldigt lik mamma. Tyvärr hade vi missat att ställa Maud i avelsklassen som var själva meningen, men vi får vara glada ändå. Connery fick väldigt fina omdömen men förlorade på att han fortfarande är för babysöt och har babymjuk päls. Han gick mot två superfina 6 månaders killar som hade börjat få en majestätisk och grym look med en sträv och fin päls.


Kattastrof

Min dator blev stulen med alla mina kattbilder, alla berättelser, all statistik allt. Snyft.


Kärt besök

Efter två veckor utan brorsor höll Sean Connery på att bli tokig. Kattdamerna i huset är för tråkiga för en liten pojke full av bus och spring i benen. Så kom äntligen Daniel "Krigaren" Craig förbi som för övrigt numera kallas "Messi-katten" eftersom han är så bra på fotboll. Kattbröderna var så förtjusta över att träffa varandra att de lekte utan uppehåll i över tre timmar.  Även mamma katt uppskattade besöket.


12 oktober - sista minutrarna med gänget

Idag var det Roger Moores tur att resa till sin nya familj. Hu, hu så sorgligt. Jag passade på att pussa galet på honom och ta en massa bilder. Även Lovisa poserade med lillkissen. Karolina som kom från Bålsta för att hämta sin kisse har sedan tidigare en katt som satt hemma och väntade. På den långa vägen till sitt nya hem blev till slut Morore olycklig och satt och ylade, samma stund som han kommit in hade han kastat sig över lådan så kanske var det bara väldigt svårt att hålla sig. Man kan ju yla för mindre. Enligt rapporter ifrån Karolina var hennes kisse inte glad åt nykomlingen men Moore verkade helt obekymrad och hade glatt hälsat på Karolinas pappa som kom förbi för att hälsa. Puss mitt lilla hjärta vi ses snart igen.


11 oktober

Hemveterinär Therese Höijer kom för att vaccinera alla katterna och besiktiga och chippa de små innan de får gå iväg till sina familjer. Hon var mycket nöjd med deras tillstånd, tillväxt och trevliga humör. Daniel "Krigaren" Craig lade sig mitt på undersökningsbordet och somnade. När hon senare skulle undersöka honom kunde hon knappt lyssna på hjärtat "han spinner ju bara man petar på honom", sa hon. Hon fick blåsa honom i ansiktet för att han skulle sluta spinna men så fort hon tog i honom igen så spann han. Till slut gick det. Alla katterna utom Smäcken var jätteduktiga. Smäcken var sur så vi bestämde att vänta med henne tills kattungarna flyttat, hon ska ändå inte ha sin spruta förrän senare i alla fall.


10 oktober

Min älskade mamma, min kära syster Matilda, hennes man Tomas och deras underbara son Felix var här för att fira Daniel och Fabian något försenat. Felix lekte förtjust med katterna. Förra gången han var här och alla stod och beundrade kattungarna så frågade någon vilken av dem han gillade mest. Då pekade Felix på mamma-katten. "Jag tycker bäst om Maud" sa han bestämt. Den här gången gillade han kattungarna mer, men Maud har fortfarande förstaplatsen säkrad. Nu turades "småttekissarna", som Felix kallar dem, om att leka i presentlådorna. Det var bara Roger Moore som låg och sov gott och missade hela presentuppackningen.