Utställning på Birka
Efter att ha spenderat natten på Albano med lilla Solrunn for jag hem i all hast för att packa med mig alla katter och tillbehör och åka på utställning. Jag skulle ha fixat till katterna en sista gång kvällen innan, men det kändes viktigare att vara med Tina och Solrunn så katterna fick åka med som de var. De hade ju i alla fall badats noggrant dagarna innan. Karolina som är den nya ägaren till SE*Dear John’s Roger Moore väntade på mig när jag kom fram. Det var tur, med fyra katter och massor av saker, när snön låg i stora drivor och parkeringen var långt ifrån utställningshallen så vet jag inte hur jag hade klarat det annars. Min underbara syster Nina kom strax efteråt och gjorde livet ännu enklare för mig. Vid det laget började jag se i kors. Folk frågade mig saker och jag svarade goddag yxskaft på alla frågor. Jag fick anstränga mig för att åtminstone verka normal. Är det så här det känns att vara full? tänkte jag.
Det var ett himla sjå att försöka få klart alla burar, fixa alla katter och hålla koll på var varje katt skulle vara och vid vilka tider. Nina och Karolina var änglar. Likaså Sara som var där med en av sina katter och ändå tog sig tid att piffa min busiga kattfamilj på fem (efter att Roger ”Morris” Moore hade kommit till) .
Vi sprang som tättingar fram och tillbaka. Maud var först ut och var inte sitt vackraste jag. Hennes vinterpäls lyste fortfarande med sin frånvaro och hon hade sluppit undan badet men hade i gengäld fått ett par omgångar med torrschampo. Men en titel var på spel och hon gick mot två andra katter som var rejält pimpade. Maud satt vackert i sin utställningsbur och såg ut som ”Duchesse” från Aristocats, högrest, stolt och med den yviga svansen svept som en boa runt sig. Domaren kallade henne Lady-like och tyckte att hon var tung som bly trots sin smäckra kropp. De andra vackra katterna blev till min stora förvåning brädade av Maud som tog hem titeln och nu är Champion. Sedan vann hon även BIVen, snacka om förvåning.
För kattungarna gick det till en början inte lika bra. De hade alla förändrats i färger och mönster så de ansågs helt plötsligt felregistrerade. Det gjorde att de petades ner trots att de i övrigt ansågs vara väldigt bra i storlek och typ. Men för Roger Moore gick det väldigt bra, han vann över den hane som vann på Järvas utställning månaden innan och som då gick till nominering. Till slut gick de alla fyra som kull. De såg så pampiga och majestätiska ut där de gick mot de andra kattungarna. De utnämndes till bästa kull.
Senare kom en av assistenterna förbi med en nomineringsmedalj. Jag hade missat att Maud skulle nomineras, och medan jag var med kattungarna missade hon nomineringen. Men vad gör det, det var en lyckad dag. Åh huh så trött jag var när jag åkte hem.
Jag checkade med Tina att hennes småttingar mådde bra. Tant-strul hade fått stödmatning och hade piggat på sig så pass att hon kunde suga själv hos mamma Solrunn. Sedan somnade jag som en stock strax efter sju på kvällen.