LinaFina i panel
LinaFina var på utställning för första gången som vuxen. Hon tog 2 CAC, BIV och NOM. Hon gjorde allt för att fjäska till sig en bra bedömning. Hon kuttrade, kråmade sig, spann, pussade på domarna och rullade runt och visade magen. En extra eloge fick Marina på S*Glorfindel's för att hon lyckats så bra med henne i uppfödningen. Grattis Marina!
Bebissugen matte
Nu har äntligen Lina-Fina blivit så stor att hon skulle kunna bli mamma. I början av februari slutade hon med p-piller och den 24 februari började hon löpa. Hon har ett så härligt sätt att löpa på. Hon går runt och kuttrar på ett förföriskt vis. Hon är inte alls den skrikhals som många katter i brunst kan vara. Vår förhoppning var att Sean-Connery skulle komma igång när väl Lina-Fina hade gjort det men hans chip verkar sitta i för han bara leker med henne hur än hon lockar och pockar, bönar och ber. Jag måste nog trots allt hitta en alternativ manlig kamrat till henne stackar'n.
På bilden, som togs i höstas, ligger Lina-Fina och njuter på domarbordet. Det slutade med att hon tog sin första CAC, BIVen och gick upp i panel. :)
Grattis Connery och alla syskon
19 juli blev Sean Connery och syskonen Roger Moore, Pierce Brosnan och Daniel Craig 1 år. Grattis mina sötnosar i 007-kullen!!!
Järva-resultatet
Jag behövde inte oroa mig för Sean Connerys färgändring. Han hamnade visserligen i en grupp med hårdare konkurrens men han vann ändå. Han tog CAC-cert båda dagarna, två stycken av två möjliga. Och blev BIV (Bäst i Variant) första dagen i stor konkurrens. Andra dagen var han lite för dåligt fixad. Men vad gjorde det, då blev istället LinaFina BIV, och även denna gång var konkurrensen stor. Dessutom blev hon Ex 1 båda dagarna, mer än så kan man ju inte begära av en sådan liten fröken. Båda två var också mycket nära att vinna nomineringen till panelen för att få chansen att bli BIS (Best In Show) varsin dag.
Det gick mycket bättre än jag trodde. Kul!
Färgstarkt som katten
I helgen var mina två yngsta katter med på Järvas utställning. Det började med att vi skulle färgbestämma Sean Connery. På förra utställningen var domarna inte ense om huruvida han var blå-tabby eller blå-silver-tabby, då var det fortfarande tveksamt. Nu var det ingen tvekan om att han har ändrat färg sedan födseln då han registrerades som a 22 - blå tabby. Denna gång var domarna eniga och ansåg att han var blå-silvertabby (as 22). Så han fick byta från grupp 3 till 7. Jag blev naturligtvis orolig att han ska få svårt att stå sig i silvergruppen eftersom han har så mycket beige-aprikos färg i pälsen, och som silverkatt blir han ju då genast ansedd som att han har för mycket rufism. Hans mystiska beiga färg har dessutom kommit smygande mer och mer och den kommer säkert att fortsätta så, snart är han inte blå alls. Kan han kanske vara light-amber?? Han är ju amber-bärare, som LinaFina. Om han fortsätter att utvecklas som han har gjort så blir han kanske klassad som "lightamber-silver tabby" (NFO ats 22) så småningom. Så här beskrivs den färgen på Florinellas hemsida:
Nog är han "pinkish-beige" till "Fawn (gul-brun)-like" i tabby mönstret? Hans egen blå färg syns mest över ryggen och svansen som de beskriver det. Nosen är rosa, ögon-kajalen är blå-grå, liksom hans trampdynor. Helt enligt beskrivningen ovan. Och han föddes definitivt som en blåtabby kisse.
Vid nästa utställning får han kanske en ny färgbedömning men som tur är påverkar inte det den grupp han numera tillhör, grupp 7, silvergänget. Och det passar ju en Bond-katt vid namn Sean Connery. Grupp 007-med rätt att klösa.
LinaFina gick från tigré (23) till spotted (24)
Lång (dags färd för) katt
En lång Sean Connery vilar upp sig efter den heta dagen. Mamma Maud närmar sig smygande för att kolla hur han mår.
S*Glorfindel's LinaFina
Jag har haft fullt upp sedan senaste inlägget. Först var det för att pyssla om Maud. När hon väl var frisk reste jag runt för att hitta en ny avelshona. Sådant brukar ju ta tid. Först ska man hitta det man söker, sen ska man vänta till hon är gammal nog att flytta hemifrån. Och sedan ska den lilla växa till sig. Jag tittade på flera fina honor kors och tvärs i riket. Men så dök det upp en möjlighet att få köpa en vacker liten dam vid namn S*Glorfindel's LinaFina nere i Småland. Efter att ha pratat mycket i telefonen for jag ner med tåg en dag i juni. Sedan gick allt väldigt snabbt. Snart var jag lycklig ägare till henne. Hon var exemplarisk på tåget och låg snällt i mitt knä hela resan. På centralen var det galet mycket liv och rörelse men hon verkade helt cool. Sedan kom hon till sitt nya hem, med nya dofter, nya ljud, och nytt allt. Jag försökte skona henne från en allt för stor chock, genom att hålla henne avskild, men det ville hon inte veta av. Hon ville ut på upptäcktsfärd. Men omställningen var för stor och hon blev dålig i magen. Så jag fick ännu lite mer att göra. Nu är hon i form igen och hennes revir har utökats kontinuerligt. Hon och Sean Connery är bästa vänner och leker tokiga lekar. Hon gillar också att sitta på balkongen i regnet. Som just nu. Vilken liten toka. Jag är redan galet förälskad i henne.
Ljuset i tunneln
Min älskade Maud blev parad med Tiger precis som planerat. Jag var så lycklig, jag hade längtat i över två år på att just de två skulle få små minimånsar. Hon gick i väntans tider, bröstvårtorna hade precis börjat visa tecken på dräktighet när hon en morgon låg i en blodpöl i sängen. Det var uppenbart att blödningarna kom från henne. Jag for iväg till veterinären som gjorde ultraljud. Jovisst fanns det små foster i magen, samtidigt hade hon hög feber och verkade lätt uttorkad. Hon fick dropp och antibiotika och vi for hem. Nästa morgon när jag vaknade var tempen nere och jag kände mig lite förhoppningsfull. Men snart steg den igen och blödningarna fortsatte. Så vi for till Bagarmossen. Där föreslog de genast att vi skulle plocka bort livmodern. Och jag som ett knappt dygn tidigare hade sett de små fosterblåsorna hade svårt att ta till mig att kastrera henne, bara så där. Min härliga Maud som har varit världens bästa mamma, ska hon aldrig mer få ungar? Och ungarna, kan man ta livet av dem bara så där? Och, jag, som så länge hade sett fram emot att få avkommor mellan Maud och Tiger, skulle det aldrig mer vara möjligt, tänkte jag medan tankarna snurrade vilt i huvudet på mig. Jag bad dem försöka se om man på något sätt kunde vända utvecklingen på något annat sätt, kanske en annan antibiotika skulle göra skillnad? De sa att de var tvungna att tänka på hennes bästa och jag kunde inte annat än hålla med. Mauds hälsa är viktigast. De skickade hem mig och ringde senare och sa att de beslutat att det enda rätta var att kastrera henne, hon var riktigt dålig och det droppade var ur henne. Jag gav dem min tillåtelse med en stor sorg i bröstet. Tänk om jag inte bara förlorade alla ungarna utan även min älskade Maud som är så fantastisk. Väntan efter operationen var evighets lång. Till slut fick jag besked från veterinären som hade utfört ingreppet. Livmodern hade varit så full av var och så tunn att den varit nära att spricka. När de tog ut den läckte det var ut i buken. De var osäkra på om de skulle klara henne igenom detta. Efter ett par dygn av oro och alldeles för lite sömn fick jag beskedet att hon tagit sig igenom den svåraste biten och att jag kunde få ta med henne hem. Hon var mager som ett skelett när jag fick tillbaka henne. Men hon levde.
Nu är hon hemma och kämpar så tappert med tratten på huvudet. Hon äter, dricker, sover och spinner dagarna i ända. Hon är fantastisk och jag har redan vant mig vid att min älskade avelshona nu är en älskad kastrat. Hon har blivit hela familjens kelgris som i ett trollslag, hon som alltid tidigare varit mest min. Sean Connery som är van vid att ha den rollen verkar ta det riktigt bra. Just nu råder stor harmoni i både katt- och människoflocken.
Lika som bär?
Maudelina. Maud Adams och Angelina Jolie. Två vackra kvinnor som är lite lika. Eller? Det är något över ögonen, locken vid örat, uttrycket i munnen, haklinjen och något med näsan som jag tycker är väldigt likt. Jag får samma känsla av båda bilderna.
Celebert besök
Idag kommer Pierce Brosnan tillbaka för att bo hos oss under sportlovsveckan. Vi längtar så efter honom. Det ska bli spännande att se hur han tas emot av de andra katterna. Sean Connery har inte träffat Pierce på två månader men han brukar älska att leka med sina bröder och det har aldrig varit några problem tidigare. Vi håller tummarna för att det ska gå lika bra den här gången.