Fyra veckor är en fantastisk ålder. Men så tycker jag ju om alla åldrar. Alltså. Hur gulligt är det inte när de börjar äta själva och bara ett halvt dygn senare går de till sanden och gräver för första gången och lyckas göra sina behov alldeles själva. Helt rumsrena från första stund. Otroligt. Kattungar är bara för coola. Och så struttar de runt med sina breda, runda goa bakar med svansen i vädret. Så galet sött. Och inte blir det mindre sött när de har små vita sockor och handskar på fötterna – helt naturligt dessutom. Sååå gulligt. Och Ziv är fortfarande världens bästa pappa. Gosar och leker, tvättar och sussar dem. Uriel är ju naturligtvis en underbar mamma som låter honom hålla på. Det är egentligen hon som ska ha en eloge som står ut med alla gossar runt henne och ändå alltid är så tålmodig och moderlig.