Hunger Games kullen – Födda 2012-07-07

MOR: S*Glorfindel’s LinaFina

LinaFinas HCM test har varit u.a. och hon är GSD IV normal genom föräldrarna. Läs mer om LinaFina här

FAR: (N) Skaujenta’s Vemund

Tack till Brita och Kathrine på (N)Tingoskattens för att vi fick låna vackra Vemund till LinaFina.

Mer om Vemund här

LinaFinas första dräktighet var verkligen ett mandomsprov, eller kanske snarare ett mammadomsprov. Först en svår infektion under dräktigheten och sedan klarade hon galant av en förlossning som skulle ha varit en utmaning även för de mest erfarna mödrarna, tre av ungarna var dödfödda. Mer om den sorgliga men ändå glädjefyllda dagen då ungarna föddes står att läsa i nyhetsinlägget ”A star is born – and four lights were put out.” nedan.

När den lilla överlevaren var 4 veckor valde Lovisa att döpa om henne efter boken ”The hunger games” där hjältinnan Miss Katniss Everdeen även kallad ”Eldflickan” överlever alla. Hennes kännetecken: eldsflammor. Innan hette hon Mrs Robinson 🙂

Här är länken till Miss Katniss Everdeens egen sida med mer bilder och information om hennes utveckling och strapatser. På bilden bredvid är hon 5 veckor.

(Lovisas nya namn på kullen)

Namn	Kön	EMS kod	Hemvist:
SEDear John’s Prim*	Hona/Female	fs 23?	I katthimlen
*SEDear John’s Miss Katniss Everdeen**	Hona/Female	fs	Stannar i Katteriet
SEDear John’s Rue*	Hona/Female	fs 22?	I katthimlen
SEDear John’s Thresh*	Hane/Male	ns 24?	I katthimlen
SEDear John’s Peeta*	Hane/Male	ns 23?	I katthimlen

”A star is born – and four lights were put out.”

LinaFina och Vemund måste ha parat strax efter att de möttes i Norge, för den 7 juli kom bebisarna. Så mina föraningar om att hon var för tjock för att vänta ytterligare en månad stämde. Men tyvärr kom ungarna troligen några dagar för tidigt, säkerligen till följd av en infektion som LinaFina har dragits med en längre tid, trots penicillinkurer och täta veterinärskontroller. Vi har kostat på LinaFina all tänkbar hjälp. Vi var rädda att vi skulle förlora alla kattungar och i värsta fall även LinaFina.

Det blev i alla fall en överlevande. En liten livskraftig sköldpaddshona. Vi kallar henne Mrs ”Missis” Robinson, efter filmen Mandomsprovet. Dessutom var ju även Robinson Kruse en riktig överlevare. Mer om henne kommer i nästa inlägg och många framtida hoppas jag. Men först måste jag sörja klart de små som jag aldrig fick lära känna. Det var en sagolikt vacker kull som föddes rent Skogismässigt. De hade stora öron med tofsar, fina hakor och spikraka profiler. Dessutom hade de pappa Vemunds vackra silver.

Vi hade en vacker ceremoni med hela familjen där vi tog farväl av de små kattänglarna. Lovisa hade regisserat ceremonin från början till slut. Först hade de små kattungarna lagts i en hjärtformad kista, med tassarna runt varandra. Under själva ceremonin låg kistan på en altare av sten och vi var alla klädda i svart och vitt. Lovisa i helsvart med ett diadem med svart flor för ansiktet. Jag i helvitt. Pappa Daniel i helsvart. Storebror Måns i svart kostym från fifth avenue shoe repair med vit skjorta och vita sneakers. Hans flickvän Molly i en vackert enkel svart klänning. Och Lovisas kompis Olivia i svartvita kläder som hon lånat av Lovisa. Alla utom jag och Daniel var sagolikt vackra. Lovisa hade också bestämt att vi skulle tända fyra silverljus som brann under hela ceremonin och som vi i slutet skulle släcka – ett efter ett.

Jag höll först mitt tal (Lovisas beslut). Sedan höll Lovisa sitt tal. Tårarna rann på oss alla (nästan, jag tror Måns och Daniel stod pall). Sedan sjöng vi en sång som Lovisa och hennes kompis Signe skrivit. Den heter vanligtvis ”Fly to America, Fly” men nu gjorde vi om texten till ”Fly to the heaven, Fly”

Därefter blåste vi ut ljusen, ett efter ett och begravde den lilla kistan. Det var en så vacker, sorglig och värdig ceremoni så jag vet vem som ska få regissera min begravning.

Katniss första veckan

5 dagar

Den femte dagen i livet börjar med en skön sovmorgon

2 dagar

Bara 2 dagar gammal och redan lite knubbig

Lillflickan bara ett dygn gammal kämpar sig upp på värmeflaskan för att hålla sig varm utan mamma och syskon att värma sig mot. Vi satt med henne ofta och mycket och värmde henne och underhäll henne så mycket vi kunde. Därför fick hon en alldeles speciell plats i våra hjärtan 🙂 🙂 <3<3

Katniss 2 veckor

14 dagar – 2 veckor

Mrs Robinson 2 veckor

Mrs Robinson kontemplerar över att fylla 2 veckor

Mrs Robinson är så himla gullig. Hon är så tjock och rund och nöjd.

Så fort man petar på henne spinner hon. Hon är så tacksam att handskas med eftersom hon inte är så pipig som andra kattungar kan vara.

Fortfarande sover och äter hon huvudsakligen, men hon är alltid lika tacksam över att bli upp-plockad för att känna värmen och höra hjärtslagen från en annan varelse.

Nu är båda ögonen öppna helt och hon är lite stadigare på benen. Men det dröjer nog ett tag till med den där tjocka magen innan hon går lätt och ledigt.

Hon har en mycket kraftig benstomme, svansroten är enorm och labbarna lika så. Hon liknar ofta mer än björnunge än en kattunge. Jag undrar vad som egentligen hände där i Norge 🙂

Grattis på 2 veckorsdagen snuttan.Och grattis till LinaFina och Vemund för att ni gjorde så bra ifrån er.

10 dagar

Lovisas bild på lillan

Katniss 3 veckor

21 dagar – 3 veckor

Mrs Robinson går på längre och längre upptäcktsfärder. Nu går hon stadigt på alla fyra och är väldigt nyfiken. Mamma LinaFina vakar noga över henne för att hon inte ska gå längre än nödvändigt. Vi hjälper till så gott vi kan. Hon får all uppmärksamhet.

Lillmatte Lovisa kan knappt vara utan henne. Och Lilla Mrs Robinson tycker att det är supermysigt och spinner hela tiden. LinaFina är generös och låter oss turas om med att passa den lilla.

Mrs Robinson är fortfarande mer lik en björn än en kattunge, men man börjar ana hennes skogisdrag. Hon blir ljusare och ljusare för varje dag. Allt lutar mot att hon blir svartsköldpadds-smoke.

Katniss 4 veckor

28 dagar – 4 veckor

Miss Katniss: – Nu har jag börjat äta riktig mat. Det är verkligen smaskens med köttfärs blandat i välling. Mums. Men det där torrfodret är inget vidare, inte ens om matte blandar det med välling. Fy vad det luktar illa. Mamma är snäll och låter mig dia istället och så äter hon upp torrfodret åt mig.

– Jag gillar verkligen min lillmatte Lovisa, hon leker med mig ofta. Jag har ju inga roliga syskon. Mamma leker också, hon är så snabb och stark. Jag tycker om att titta på henne och lära mig nya tricks. Nu kan jag hoppa på sidan och se riktigt stor och farlig ut. Jag kan springa, göra kullerbyttor och sparka bak-ut. Jag är sååå skicklig.

Katniss 5 veckor

35 dagar – 5 veckor

Miss Katniss är så härlig nu. Som en liten hårboll studsar hon omkring. Hon äter allt möjligt och är lika godmodig och skojig som alltid. Hon är modig och pigg, kärleksfull och tilitsfull. Nu är hon också rumsren och springer på lådan alldeles själv.

Katniss 6 veckor

6 veckor

Katniss är 6 veckor gammal och ett riktigt yrväder. Eftersom hon saknar syskon blir det vi som får leka desto mera med henne. Om vi inte är leksugna så hittar hon på alla möjliga upptåg. Hon flyger och far i klätterträdet. Hon vill vara nära hela tiden och följer fötterna vart man än går så man får gå med försiktiga steg runt henne.

Katniss 7 veckor

7 veckor

7 veckor gammal och vi är så kära i henne att vi inte vet hur vi ska överleva dagarna utan henne. Jag arbetar hemifrån emellanåt för att kunna pyssla om henne och socialisera henne i pauserna . På helgerna kan man riktigt lyxa till det och busa, kela och skoja med henne hela dagarna.

Katniss 8 veckor

8 veckor

Katniss är 8 veckor och fortfarande våghalsig och tuff. Hon är helt omöjlig att plåta då hon inte sitter still en sekund. Här är åtminstone några bilder på yrvädret

Katniss 9 veckor

9 veckor

Katniss har upplevt en massa strapatser. Men en dag hoppade hon upp på soffan och hittade ett ställe att falla på som vi inte hade tänkt på. Hon föll så olyckligt att hon blev tvungen att operera benet. Stackaren får sitta i bur i 8-10 dagar. Men är det någon kattunge som klarar det så är det Katniss. Eftersom hon är ensam överlevande i kullen så är hon van vid att vara själv. Så hon säger inte ett knyst. Hon vilar snällt i sin bur tills man kommer. Då spinner hon som en helikopter och äter snällt den mat man ställer fram. Jag spenderar mycket tid med henne och Mamma katt ligger och vakar över henne hela tiden. Med jämna mellanrum får de vara tillsammans under noga övervakning för att inte mamma ska tvätta henne eller busa med henne allt för ivrigt.

Katniss 10 veckor

10 veckor

Nu slipper hon kragen och är så nöjd med det. Men benet läkte fel så i veckan som följer ska hon opereras om. Stackars min lilla älskling. Hoppas att hon klarar de nästföljande veckorna lika bra som de två veckorna som gått.

Katniss 4 månader

4 månader

Nu är min älskling opererad för andra gången och glad över att få slippa sjukhuset ett tag. Benet har hittills läkt fint den här gången så nu hoppas vi att hon ska hålla sig tillräckligt stilla för att läkningen ska fortsätta på rätt sätt. Hon bor i en liten bur men hon är med oss överallt. På jobbet, hemma, i köket, i tvättstugan, i sovrummet, vid tvn, vid läxläsningen, flöjt- och gitarr-övningarna… Så ofta vi kan plockar vi ut och kelar med henne och leker stillsamma lekar. Hon får bara leka med frambenen så att spela på iPad går superbra och det gillar hon verkligen. Hon gillar också naturprogrammen på TVn. Speciellt program om fåglar och insekter, men det mesta fascinerar henne. Vippor får hon också leka med när hon sitter i knät så länge hon bara använder frambenen. Hon är hela tiden alert och med och ändå säger hon inte ett pip i sin bur. Hon tror att livet för små kattungar ska vara så. Vilken tur i oturen att just hon skulle bryta benet, alla andra katter hade blivit galna av konvalescensen.

Katniss 6 månader

6 månader

Katniss är helt återställd efter alla strapatser. Och hon verkar inte ha några som helst men. Varken fysiskt eller psykiskt. Snarare har det gjort henne till en mer tålig, kelig och nyfiken liten kisse. På bilden är hon ute i rastgården i snön och är mycket intresserad av allt som händer runt henne. Hon är alltid först fram, högst upp, snabbast, påhittigast, mest påpasslig och vaken. Men vad annat kan man vänta sig av en kattunge av hennes kaliber.

Katniss 8 månader

8 månader

Den 12 mars hände något förskräckligt. Min högt älskade Katniss gick bort alldeles för tidigt. Min pigga, glada, goa kattunge. Hon hade gått upp på morgonen med Daniel vid 6 med samma glada skuttande som alltid. En stund efteråt ville hon ha hjälp av honom för att få loss sin favoritleksak som hade fastnat i trappan. Daniel lirkade loss den och Katniss skuttade glatt vidare med den i munnen. Daniel cyklade till jobbet kvart över sex och Katniss satte sig att äta torrfoder i väntan på att jag skulle vakna och ge henne något godare.

06.20 vaknar jag av att Katniss inte ligger på mitt bröst som hon brukar. Min plan var att gå upp vid 07:00 så jag låg kvar i sängen och svarade på mail på paddan. Med jämna mellanrum funderade jag på lillskruttan och när hon skulle komma. Till slut kunde jag inte hålla mig från henne så jag gick upp och förväntade mig att hon skulle komma skuttande i 180 som vanligt när hon hör att jag är vaken. Alla katter kom men ingen Katniss.

Min första tanke var att hon måste ha blivit inlåst. Det är så olikt henne att inte vara först av alla hos mig. Jag ropade. Inga ljud från Katniss. Jag öppnade varje stängd dörr. Ingen Katniss. Jag börjar bli orolig och lite arg och tänker att Daniel måste ha råkat släppa ut henne när han tog cykeln. Typiskt också. Det är bara ta på sig skor och gå ut och ropa. Men först ska jag testa en sista sak. Jag öppnar en burk av hennes favoritmat. Då kommer hon säkert om hon är hemma. Jag går fram till matplatsen och där ligger hon! Jag bara skriker rakt ut. Jag som alltid är så sansad blir helt paralyserad av sorg. Mina tårar bara forsar. Jag tar upp henne och hon är sval och lealös med tungan blåaktig och hängande utanför mungipan. Jag tar upp och tittar henne i munnen. Svalget är fullt av mat. Jag lägger henne över axeln med huvudet hängande nedåt och masserar henne över magen och ryggen. Och ut kommer mat och en stor suck. Men hon vaknar inte. Hon måste ha kvävts till döds.

Lovisa har hört mig och kommer ner och ser mig och Katniss och börjar storgråta. Jag försöker både trösta Lovisa och få igång Katniss men det är lönlöst. Livet måste ha lämnat den lilla kroppen strax efter att Daniel gick. Så jag och Lovisa bearbetar vår sorg genom att förbereda Katniss för begravning. I huvudet mal tankarna. Tänk om jag bara kunde ha försökt lite till? Tänk om jag hade gått ner när jag vaknade? Tänk om jag genast satt mig i bilen och kört i ilfart till veterinären när jag hittade henne? Samtidigt tänker jag att vad hade hon fått för liv om vi lyckades rädda henne till livet men följden blev hjärnskador och svårigheter att leva ett fullgott kattliv. Skulle jag få igång henne är det bara för vår skull inte för hennes, hon har redan lämnat oss. Hon har det bra. Det är bara i oss det gör så gruvligt ont.

Vi tog en kartong som Lovisa hade målat svart sedan tidigare. I den bäddade vi ner henne med hennes favoritleksaker, en skön filt och Lovisa ville även ge henne lite vackert glitter. Sedan stoppade vi kartongen i en pappkasse. Katniss kunde leka i timmar i pappkassar så Lovisa tyckte bestämt att vi skulle ha en pappkasse runt henne. Sedan frös vi ner henne i väntan på begravning till då tjälen gått ur marken.

Jag saknar henne varje dag. I början var det värst, jag har aldrig saknat en katt så mycket. Familjen kallade henne plåstret eftersom hon var som ett plåster på mig efter att vi hade gått igenom så mycket tillsammans. Hon låg på mig på natten. Hon satt bredvid mig när jag jobbade. Hon låg i handfatet när jag sminkade mig. Hon låg på ryggstödet av soffan om jag tittade på TV. Varje gång jag gick in i ett rum och stängde om mig satt hon utanför och väntade på att jag skulle komma ut igen. Om Daniel undrade var jag var så tittade han efter Katniss för att veta. Hon markerade alltid min plats i huset.

Efteråt var saknaden så stor. Hon saknades vid datorn, i handfatet, på ryggstödet, i sängen…Varje gång jag passerade hennes matskål så stack det till så rejält i hjärtat på mig så att jag tappade andan. Det är helt sjukt att sakna en katt så men jag kunde inte hjälpa det. Först nu börjar jag bli lite människa igen.

Katniss som gjorde allt i 180. Hon lekte i 180, kelade i 180, spelade på iPaden i 180, sprang i 180 och åt i 180. Det blev hennes olycka. Vila i frid kära, goa, ljuvliga, kärleksfulla lilla hårboll.

Dear John's