beata

Sorg. Igen.

Igår avlivade vi Smäcken. När jag mötte henne på morgonen var hon ovanligt låg. Och jag tyckte att hon andades ovanligt tungt.

För precis tre veckor sedan var jag med henne på Bagarmossens Djursjukhus. De trodde att hon kanske hade ont i höfterna, hon var ju trots allt 12 år. Så de  skickade hem oss med lite Metacam. Men så igår blev hon hastigt sämre. Så jag ringde Bagarmossen igen och de tyckte att vi skulle åka in direkt.

När vi kom dit fick hon genast komma in. Det var uppenbart att hennes andning var mycket ansträngd. Vi gav henne syrgas men hon blev bara allt mer loj. De tyckte att vi skulle avliva henne direkt eller skriva in henne och låta henne vistas i ett syrgastält en tid. Jag ville ha mer att gå på innan jag kunde ta ett beslut som skulle vara det bästa för henne. Så jag bad om ett svar på blodprovet de tog när hon kom in och röntgen för att bättre kunna avgöra.

Röntgen var ansträngande för henne. Hon tyckte att det var läskigt och efteråt var hon helt slut. Röntgenbilderna visade att lungorna hade alldeles för lite plats i bröstkorgen för att kunna expandera. Så allra troligast var det hennes juvertumörer som spridit sig och orsakat hennes andningsproblem. Men det kunde även vara andra orsaker, men alla hade mycket dystra prognoser så till slut kunde jag inte låta henne lida längre. Hon fick somna in. Till vår stora sorg.

För säkerhets skull ska SLU få obducera henne så att vi kan fastställa dödsorsaken. Jag vill veta säkert för att helt kunna utesluta eventuella smittor.

Sov gott mitt hjärtegryn. :((((((

by beata

Mrs Robinson 2 veckor

Grattis Mrs Robinson alias lilla flamman! Och grattis till lilla mamman!

by beata

007-kullen 2 år!

Den 19 juli fyllde 007-kullen 2 år!

Grattis till Sean Connery, Roger Moore, Pierce Brosnan och Daniel Craig.

Grattis även till era nya familjer!

by beata

Mor och dotter

Mor och dotter vilar ut på den tionde dagen. Lillan växer så att det knakar och LinaFina behöver äta hela tiden för att kunna vara stark nog att ge henne det hon behöver. Så nog är vilan välförtjänt.

Jag kan aldrig se mig mätt på dem. Jag spenderar alldeles för mycket tid med dem. Tur att jag kan jobba samtidigt.

by beata

Att se världen med nya ögon

Lilla Missis Robinson öppnade ögonen idag för första gången. Hon är för söt. I det dagsljus som behövs för att plåta henne kisar hon med de blå ögonen.

Hon är så himla snäll, hon säger aldrig ett pip. Hon ligger tålmodigt och väntar på att mamma ska komma tillbaka. Under tiden snuttar hon på en tass, spanar lite eller sover.

by beata

En stolt moder

Den söta lilla ungen bara äter och sover, sover och äter. Hon är redan riktigt rund om magen. Hon har nästan dubblat sin vikt på 2,5 dagar!

Hon är stark som en oxe och kryper envist upp på värmeflaskan för att ligga som en panter med tassarna hängande ut med sidorna när mamma går iväg en stund. Nu när magen är så rund är det kämpigt att ta sig upp. Hon ramlar ner, hamnar på rygg, kravlar sig upp, ramlar ner, hamnar på rygg, kravlar sig upp. Envist fortsätter hon utan ett knyst. Till slut ligger hon stadigt på plats.

LinaFina har blivit en så duktig mamma. Lugn och moderlig. Trots att lilltjejen inte säger ett pip så går mamma katt med jämna mellanrum in i bolådan och petar till sin lilla dotter för att få henne att snutta lite mer. Lilltjejen svarar med att snällt göra som mamma säger utan att klaga.

by beata

A star is born - and four lights were put out.

LinaFina och Vemund måste ha parat strax efter att de möttes i Norge, för den 7 juli kom bebisarna. Så mina föraningar om att hon var för tjock för att vänta ytterligare en månad stämde. Men tyvärr kom ungarna troligen några dagar för tidigt, säkerligen till följd av en infektion som LinaFina har dragits med en längre tid, trots penicillinkurer och täta veterinärskontroller. Vi har kostat på LinaFina all tänkbar hjälp. Vi var rädda att vi skulle förlora alla kattungar och i värsta fall även LinaFina.

Det blev i alla fall en överlevande. En liten livskraftig sköldpaddshona. Vi kallar henne Mrs "Missis" Robinson, efter filmen Mandomsprovet. Dessutom var ju även Robinson Kruse en riktig överlevare. Mer om henne kommer i nästa inlägg och många framtida hoppas jag. Men först måste jag sörja klart de små som jag aldrig fick lära känna.  Det var en sagolikt vacker kull som föddes rent Skogismässigt. De hade stora öron med tofsar, fina hakor och spikraka profiler. Dessutom hade de pappa Vemunds vackra silver.

Vi hade en vacker ceremoni med hela familjen där vi tog farväl av de små kattänglarna. Lovisa hade regisserat ceremonin från början till slut. Först hade de små kattungarna lagts i en hjärtformad kista, med tassarna runt varandra. Under själva ceremonin låg kistan på en altare av sten och vi var alla klädda i svart och vitt. Lovisa i helsvart med ett diadem med svart flor för ansiktet. Jag i helvitt. Pappa Daniel i helsvart. Storebror Måns i svart kostym från fifth avenue shoe repair med vit skjorta och vita sneakers. Hans flickvän Molly i en vackert enkel svart klänning. Och Lovisas kompis Olivia i svartvita kläder som hon lånat av Lovisa. Alla utom jag och Daniel var sagolikt vackra. Lovisa hade också bestämt att vi skulle tända fyra silverljus som brann under hela ceremonin och som vi i slutet skulle släcka - ett efter ett.

Jag höll först mitt tal (Lovisas beslut). Sedan höll Lovisa sitt tal. Tårarna rann på oss alla (nästan, jag tror Måns och Daniel stod pall). Sedan sjöng vi en sång som Lovisa och hennes kompis Signe skrivit. Den heter vanligtvis "Fly to America, Fly" men nu gjorde vi om texten till "Fly to the heaven, Fly"

Därefter blåste vi ut ljusen, ett efter ett och begravde den lilla kistan. Det var en så vacker, sorglig och värdig ceremoni så jag vet vem som ska få regissera min begravning.

by beata

I väntans tider - dag 33

LinaFina blir tjockare för varje dag som går och blir mer och mer lik en mamma. Eftersom hon är så tunn i övrigt ser magen extra tjock ut. Hon har gått upp nästan ett kilo mer än vanligt. Hon ökar 100g per dag just nu. Om parningen som Brita såg den 23 maj tog så beräknas ungarna till den 27 juli. Det känns nästan overkligt att hon ska gå en månad till. Jag hoppas så att allt ska gå smidigt. Det som hände med Maud spökar i mina tankar. LinaFina bor i sovrummet med mig på nätterna så att jag ska ha full koll. Skönt att arbetet inte kräver att jag måste vara borta från henne så mycket. Det går lika bra att arbeta hemifrån, med henne i knät :).

by beata

LinaFinas ruskiga färd

LinaFina hade en läskig resa tillbaka från Norge. Det var fel på växeln mellan Södertälje och Stockholm så vi fick byta tåg i all hast. Vi fick springa i regnet upp och ner i gångar med många trampande fötter, gnisslande väskor, skällande hundar och raspande högtalare med skrikiga kommandon. Väl framme på Centralen två timmar försent, då hade vår skjuts försvunnit, han hade glömt sin mobiltelefon så vi kunde inte meddela oss med varandra. Vi fick återigen i ösregnet få tag på en taxi som körde som en blådåre hela vägen hem, vi flög i taket vid varje fartgupp. Han ignorerade totalt alla mina böner om att ta det lite lugnt. Han hade "fullt upp denna ösregniga dag" sa han, "många vill åka taxi". LinaFina var helt slut i flera dagar. Jag isolerade henne från de andra katterna för säkerhets skull eftersom hon hade varit borta. Dessutom ville jag vara säker på att slippa tjuvparningar med Sean Connery som var så glad över att ha sin bästa lekkamrat hemma igen. Efter den läskiga hemfärden blev LinaFina dålig i magen och det tog ett tag att få bukt med den. Resan gjorde henne överkänslig mot dräktighetsmaten. Det var först när jag gick tillbaka till hennes vanliga foder som allt ordnade sig. Nu får hon bara dräktighetsfoder i små kompletterande portioner.

by beata

Längtan

Nu är jag och Lovisa äntligen på väg till Norge för att hämta LinaFina. LinaFina lämnades hos sin tilltänkte pojkvän, Vemund, för en månad sedan. Tyvärr gick hon ur löp när hon kom fram men för ca en vecka sedan var hon redo att paras. Hoppas att hon nu är dräktig. Vi har verkligen saknat henne så enormt mycket. Hon saknas vid fotändan om nätterna. Och på dagarna saknar vi släpandet på leksaker av en leksugen kisse.

Jag hoppas att katterna där hemma tar emot henne som vanligt. Jag får hålla isär Sean Connery och LinaFina ett tag till. Connery har blivit så himla manlig på sistone och jag vill inte ha några tjuvparningar. Annars är det just de två som är mest förtjusta i varandra. LinaFina ska få vara i samma rum som marsvinen. Hon älskar att sitta och titta på dem där de springer runt och letar mat i sin bur, och hon är noga med att inte röra dem.

Vi kommer vara framme 13:20. Då hämtar Brita oss på stationen. Sedan är det bara några minuter tills vi får gosa med henne igen. Vi längtar sååååååå.

by beata